Sofia og mannen med finfin stemme synger så vakkert

Om dagen står du städs för mig
natten drömmer jag om dig
aldrig nånsin jag väl tänkte
att bortglömma dig

Men olyckligt har det hänt
du ditt hjärta från mig vänt
Glädjeskålen var utdrucken
sorgen mig är skänkt

Kärleken som varit ren
blev en börda tung som sten
När man lämnas som en duva
ensam och allen

Tiden mellan varje gång
blev mig alltid dryg och lång
Hjärtat kunde inte hindra
falskhet eller tvång

Men då min hjärtans kära vän
låt den fina kärleken
lika ren som den väl varit
flamma opp igen

(All day long you're on my mind,
At night in dreams it's you I find,
Never in my life I'd be
Unfaithful or unkind.

But now to my despair I see
You've turned your heart away from me.
It seems my cup was drained of joy
And filled with misery.

Pure as our love used to be
It's now a heavy load to me
Since you left me all alone
Like a dove high in a tree.

As you wished you came and went,
Endless waiting hours I spent.
Whatever made you false to me
My heart could not prevent.

Still this hope I can't give o'er
That the love we shared before,
Clear and pure as a candle's flame,
May burst to life once more.)
("Om dagen"/"All day long you're on my mind". Alida Grönlund of Vilhelmina in Lappland.)